Article from Swedish daily paper "Svenska Dagbladet" published august 3 (only available with special log in) : "All Roads Lead to Kraftwerk" :
---------------------------------

Alla vägar bär till Kraftwerk

Inget annat band har haft lika stor betydelse för dagens elektroniska musik som Kraftwerk. Efter 17 år i studion är de tillbaka med ett nytt album. Stefan Thungren har gjort en personlig sammanfattning av 1900-talets viktigaste popband.

Att påstå att det var Kraftwerk som uppfann såväl technon som electron och därmed i förlängningen hiphoppen vore inget annat än en grov klorinblekning av hela den afroamerikanska musikhistorien. Visserligen går det inte att skriva någon av dessa musikriktningars historia utan att nämna de fyra kritvita männen från Düsseldorf och framför allt den enorma inverkan deras "Trans-Europe Express" hade på dessa musikriktningars fosterstadier. Men det var inte förrän Grandmaster Flash började spinna deras elektrofierade rytmer på Bronx gatupartyn och Afrika Bambaataa samplade dem på "Planet Rock" 1982 som vi faktiskt kan börja prata om hiphop. (Och det måste medges, att hiphoppen skulle ha uppfunnits i en liten studio i Düsseldorf av fyra cykelbesatta tyska män i kommunistiska munderingar är en tanke som nog är lite för bra för att vara sann). Och det var inte förrän Detroitpionjärer som Juan Atkins och Derrick May knöt samman Kraftwerks repetetiva datorpop på exempelvis "Computer World" med sin hemstads apokalyptiska industriatmosfär och den svarta musikhistorien som vi kan börja prata om techno. Att sedan technon hämtade delar av sin inspiration från Chicagos housemusik som i sin tur sneglade hårt på den våg av nya syntband som sköljde över den europeiska kontinenten i farvattnet efter Kraftwerks "The Man Machine" säger en del om deras enorma inflytande. Det finns inte en enda riktning inom de 25 senaste årens dansmusik som kan svära sig helt fri från att i någon form ha påverkats av Kraftwerk. Går man bara bakåt några led i kedjan så finns det alltid en Ralf, en Florian, en Karl Bartos, en Wolfgang Flür och en Kling Klang-studio som lurar där bakom. Så mycket har de inspirerat till att det nästan är snudd på troligt att det startades ett cykellopp efter deras Tour de France.

Sagan om detta märkliga Kraftwerk började i slutet av 60-talet när frontfigurena Ralf Hütter och Florian Schneider möttes på Kunstakademie i Düsseldorf och bestämde sig för att starta världens bästa band. Den musik som fanns runt omkring dem och som hade starka kopplingar till konstvärlden var krautrockband som Can och symfonisyntare som Tangerine Dream. Dessa kom att starta en hel ny våg där namn som Amon Düül, Neu! och Ash Ra Tempel bildade ett slags anarkistiskt avantgarde som kom att bryta av kraftigt gentemot den traditionella rockscenen, inte minst genom sin starkt centraleuropeiska identitet. Hit räknades också det tidiga Kraftwerk in i början av 70-talet, men ganska snart kom bandet att bryta sig ut ur denna scen och bilda en alldeles ny skola på helt egna premisser. När de släppte sin "Autobahn" 1974 var det många av deras tidigare anhängare som chockades av att den tidigare improviserade atmosfären i deras musik hade ersatts av en mycket stram struktur där många traditionella instrument hade bytts ut mot elektroniska sådana i allmänhet och Moogsynten i synnerhet.

I stället för att gräva ned sig i den elitistiska konstmusiken och spela för de redan invigda så strävade Kraftwerk efter att öppna upp sin musik för bredare lager genom att snegla åt den mer traditionella popmusiken, men samtidigt även behålla sin integritet och visionära särprägel. Det är också först här vi kan tala om det Kraftwerk vi menar idag för det var här deras så kallade robotpop började anta sina kommande former och uttryck. Men ingen, allra minst medlemmarna själva, hade nog i sin vildaste fantasi kunnat räkna ut vilken betydelse och vilken kommersiell framgång "Autobahn" skulle innebära. Förutom att revolutionera hela pophistorien klättrade den upp på den amerikanska hitlistan, den blev en hymn för delar av Hells Angels och den fick reaktionära och skräckslagna rockkritiker att slå på stora trumman och dramatiskt tala om hela popmusikens död. Efter denna milstolpe kom de sedan att på album efter album förfina sitt koncept fram till dess slutgiltiga perfektion på "Computer World" från 1981. Denna kvintett av starka konceptalbum mellan 1974 och 1981 är fortfarande näst intill oslagbar inom pophistorien.

Det går att söka många förklaringar till vad det är som gör Kraftwerk så speciellt. Den mystik de har byggt upp kring sig själva och deras mytomspunna Kling Klang-studio genom att nästan konsekvent vägra ge intervjuer har naturligtvis bidragit till deras säregenhet. Deras finurliga galenskap som bland annat tog sig uttryck i deras fanatiska fixering vid cykelsporten är en annan. Bara en sådan sak att de cyklade runt i Düsseldorfs omgivningar iklädda svarta cykeldräkter för att de gillade svart kaffe och mörka nätters diskotek är i sig en fascinerande historia. Men det som framför allt utmärker Kraftwerk är deras förmåga att göra tidlös popmusik för de stora massorna utifrån ett material som snarare borde ha attraherat endast en liten klick konstmusiker. Liksom Andy Warhol kom att göra popkonst utifrån vardagsmaterial och masskonsumtionens produkter, kom Kraftwerk att göra popmusik med ungefär samma utgångspunkt. Deras "Autobahn" var en hyllning till bilsamhällets motorvägar, "Radio-Activity" gjorde radiokommunikationen till en vacker symfoni, "Trans-Europe Express" var en tågresa genom ett ändlöst Europa, "The Man Machine" var ett storstadsepos om neonslingor och metropoler och "Computer World" en inblick i det kommande datorsamhället.

De gjorde konst av det vardagliga, det vi alla tog för givet och det som fanns runt omkring oss. Men det som också är viktigt att komma ihåg är att de, liksom Warhol, alltid gjorde det med glimten i ögat och med en mycket komplex humor som många dessvärre missade. Deras flirter med kommunismens totalitära estetik, med kärnkraften och med gamla nazistiska radiosändare kan därför misstolkas ganska så grovt. Att detta dock var en del av deras planer för att ytterligare öka mystiken och kontroversen kring deras musik kan dock knappast uteslutas. Och den som tror att Ralf eller Florian skulle ha något behov av att förklara sig har antagligen missförstått hela poängen med Kraftwerks koncept. Men det - förstås - är kanske också en del av den skruvade poängen med 1900-talets viktigaste popband.